Innehåll i artikeln

Det finns en bild av Jason Voorhees som alla känner igen. Den bilden är född i den här filmen, och i Sverige fick ingen se den på nästan tre år.

Snabbfakta om Fredagen den 13:e del 3
Originaltitel Friday the 13th Part III
År 1982
Regissör Steve Miner
Manus Martin Kitrosser och Carol Watson
Premiär (USA) 13 augusti 1982
Budget 2,2 miljoner dollar
Intäkter 36,7 miljoner dollar
Granskad i Sverige Förbjuden 1983 och 1984, godkänd från 15 år 1985

Filmen som gav Jason hans mask

Fram till 1982 hade seriens gestalt ingen egen bild. I originalet från 1980 fungerar filmen på ett helt annat sätt än ryktet säger, och i Fredagen den 13:e del 2 bär figuren en grov säck över huvudet med ett hål för ögat. Skräckinjagande, men inte något man kan sätta på en affisch.

I trean tar han på sig en hockeymask.

Producenten Frank Mancuso Jr. var inte nöjd med säcken. Han har beskrivit det som att den saknade substans: de ville dölja ansiktet, men det som dolde det behövde också bära ett hot.

Lösningen skulle först ha kommit från Stan Winston, som några år senare gjorde varelserna till Terminator och Aliens. Winston tog fram en latexmask åt Richard Brooker. Den ratades för att den blev för monstruös.

I stället hämtades en hockeymask, avgjuten efter en målvaktsmask från Detroit Red Wings.

Vem som faktiskt bar in den är fortfarande oklart. Mancuso Jr. sägs ha gjort det. Andra pekar på regissören Steve Miner. 3D-ansvarige Martin Jay Sadoff hävdar själv att han var den som först satte masken på figuren. Tre personer, tre versioner, och ingen som backar.

Reservlösningen blev seriens ansikte i fyrtio år framåt, och hur resten av Jason Voorhees växte fram över de första filmerna har vi skrivit separat. Den är i dag lika igenkännbar som Batmans mask, och den kommer alltså från den tredje filmen i en serie som redan då betraktades som utbytbar.

Det är värt att hålla i huvudet när man ser filmerna i ordning. Serien byggde sin ikon under resans gång, i tre steg, utan att någon planerade det.

3D-filmen som slog rekord

Trean spelades in i 3D, med en teknik som hette Marks 3-Depix. Paramount hyrde in kamerorna och lät ta fram särskilda projektorlinser för visningarna.

Det var effektsökeri rakt igenom. Filmen är full av föremål som åker rakt mot publiken utan annat skäl än att de kan. Och det fungerade: öppningshelgen drog in 9,6 miljoner dollar och slog dåtidens rekord för en skräckfilm. Slutsumman landade på 36,7 miljoner, från en budget på 2,2.

Trean var en del av en kort 3D-våg i början av åttiotalet, när studiorna letade efter något biografen kunde ge som tv:n inte kunde. Vågen ebbade ut inom några år, och de flesta av filmerna har sedan dess bara gått att se platt. Effekterna som var hela poängen blev till underliga kompositioner där någon håller ut ett föremål mot kameran av ingen anledning alls.

Rollistan i Fredagen den 13:e del 3

Dana Kimmell spelar Chris Higgins och bär filmen. Kimmell var uttalat obekväm med genren och lämnade skräckfilmen efteråt, vilket är ovanligt uppriktigt sagt av någon i en franchise som den här.

Richard Brooker är gestalten under masken. Brooker var brittisk trapetsartist och stuntman, och den fysiska bakgrunden syns: hans version av figuren rör sig annorlunda än i de andra filmerna, tyngre och mer avvägt.

Paul Kratka, Tracie Savage och Larry Zerner fyller ut kompisgänget. Zerner blev senare underhållningsjurist i Los Angeles, med filmrätt som specialitet.

Alla fasors blodiga dygn, undertiteln myndigheten aldrig skrev ner

Filmens fulla svenska titel är Fredagen den 13:e – Del 3 – alla fasors blodiga dygn. Distributören gav den alltså en undertitel, på det sätt som var vanligt när en uppföljare skulle säljas på ett omslag eller en annons.

I Statens biografbyrås papper finns den inte. Där heter filmen kort och tjänstemannamässigt Fredagen den 13:e – del III 1983, den engelska originaltiteln 1984, och Fredag den 13:e – del 3 vid godkännandet 1985. Vid dvd-granskningen 2002 blev det en fjärde variant.

Att ingen höll reda på vad filmerna hette är för övrigt ett genomgående drag i serien. Tvåan heter olika saker i besluten från 1981 och 2002, och fyran fick veckodagen förkortad från Fredagen till Fredag på vägen mellan sina granskningar.

Förbjuden två gånger i Sverige

Här är det som gör den här filmen till en helt annan historia i Sverige än i USA.

Februari 1983. Filmen lämnas in i sin fulla längd och totalförbjuds. Inga klipp, inga villkor. Myndigheten gjorde inte ett enda ingrepp, för det fanns ingenting att klippa sig ur. Hela filmen var problemet.

December 1984. Filmen kommer tillbaka, nästan två år senare. Nu under sin engelska titel, och drygt fem minuter kortare. Distributören hade klippt själv, i förväg, för att komma under strecket. Registret noterar torrt att versionen är nedklippt.

Den förbjöds igen.

Januari 1985. En månad efter det andra förbudet kommer filmen en tredje gång. Nu på svenska igen. Nu med arton minuter borta. Myndighetens anteckning är kort och säger allt: nedklippt av distributören, arton minuter.

Den godkändes från femton år.

Räkna efter vad det betyder. Tre inlämningar, två förbud, arton minuter av en film på dryga halvannan timme. Och Biografbyrån klippte aldrig en enda bildruta. Hela skillnaden mellan totalförbud och biopremiär var vad distributören hade tagit bort innan myndigheten ens satt sig ner.

Det mönstret går igen genom hela serien. Originalet från 1980 kom in med anteckningen att distributören klippt före granskningen. Fredagen den 13:e del 2 drogs tillbaka mitt i ärendet, klipptes mer, och lämnades in på nytt. Samma sak hände Motorsågsmassakern, som förbjöds 1984 och överklagades ända till regeringen.

Den svenska filmcensuren under åttiotalet var alltså inte bara en myndighet med sax. Den var ett tryck som fick bolagen att klippa sig själva i förväg, och det arbetet syns nästan aldrig i besluten. Vad publiken här faktiskt fick se var resultatet av en förhandling som aldrig skrevs ner.

Så sent som 2002 lämnades trean in igen, den här gången för dvd. Den godkändes från femton år utan ett enda klipp.

Hur Fredagen den 13:e del 3 togs emot

Recensenterna 1982 var i stort sett eniga om filmen och oeniga om 3D:n.

Janet Maslin i New York Times berömde skådespeleriet och kallade 3D-arbetet det mest professionella som gjorts i formatet. Richard Schickel i Time skrev att effekterna blev roliga snarare än obehagliga och att han uppskattade att bli lurad av Steve Miner. Variety avfärdade filmen som usel men gav 3D-sekvenserna beröm. Linda Gross i Los Angeles Times tyckte att den var så dålig att de tidigare uppföljarna framstod som bättre i jämförelse.

Publiken brydde sig inte. Rekordhelgen talar för sig själv.

I dag ligger filmen på 14 procent på Rotten Tomatoes, räknat på 29 recensioner. Det är seriens bottennotering och en siffra som räknar in fyrtio års eftertanke, inte bara mottagandet 1982.

Se den om du vill veta var masken kommer ifrån, eller om du har ett sätt att se den i 3D. Utan djupeffekten tappar filmen halva sin idé, och det är den ärliga versionen.

Fredagen den 13:e del 3 i serien

Trean tar vid dagen efter Fredagen den 13:e del 2, och Fredagen den 13:e del 4 fortsätter i sin tur precis där trean slutar.

Trean är den tredje av tolv filmer. Vill du ha hela kedjan i rätt följd har vi listat Fredagen den 13:e-filmerna i ordning, inklusive de tre delar som aldrig skickades in till svensk granskning.

Just den luckan börjar här. Efter två förbud på trean och ett på Fredagen den 13:e del 4 slutade filmerna komma till Sverige, och femman, sexan och sjuan finns inte i något svenskt beslut under hela decenniet.

Sett i sitt sammanhang är trean vändpunkten i serien på två sätt samtidigt. Den gav figuren sitt ansikte, och den stängde dörren till den svenska marknaden. Hur den utvecklingen såg ut i resten av genren går vi igenom i vår genomgång av de bästa skräckfilmerna från 80-talet.

Alla filmer i Fredagen den 13:e-serien

Hur serien hänger ihop, och vilka filmer som aldrig kom till Sverige, reder vi ut i Fredagen den 13:e-filmerna i ordning. Här är filmerna i den ordning de kom.

  1. Fredagen den 13:e (1980)
  2. Fredagen den 13:e del 2 (1981)
  3. Fredagen den 13:e del 3 (1982)
  4. Fredagen den 13:e del 4 (1984)
  5. Fredagen den 13:e del 5 (1985)
  6. Fredagen den 13:e del 6 (1986)
  7. Fredagen den 13:e del 7 (1988)
  8. Fredagen den 13:e del 8 (1989)
  9. Jason goes to hell (1993)
  10. Jason X (2001)
  11. Freddy vs Jason (2003)
  12. Friday the 13th 2009

Var kan du se Fredagen den 13:e del 3?

Streamingtjänsternas utbud förändras löpande, så den bästa källan för aktuell information om var filmen finns tillgänglig i Sverige just nu är aggregatortjänsten Vodeville, där alla streamingalternativ samlas på ett ställe och uppdateras kontinuerligt.