Innehåll i artikeln
Halloween H20 och den stora omstarten
Halloween H20 hade amerikansk biopremiär den 5 augusti 1998, tjugo år efter originalfilmen. Regissör var Steve Miner, speltiden 85 minuter och originaltiteln Halloween H20: 20 Years Later.
Budgeten låg på 17 miljoner dollar och filmen drog in omkring 75 miljoner världen över. Det gjorde den till en av seriens största kommersiella framgångar.
Men det verkligt intressanta med sjuan är inte siffrorna. Det är att den bestämde sig för att tre av seriens filmer helt enkelt inte hade hänt.
H20 stryker trean, fyran, femman och Alla helgons blodiga natt 6 ur seriens historia och räknar bara med de två första filmerna. Fortsättningen kom med Halloween Resurrection.
Varför Halloween H20 ignorerar del 4, 5 och 6
Serien hade vid det här laget målat in sig i ett hörn.
Thorn-mytologin som byggdes upp under åttiotalets senare uppföljare och som fick sin förklaring i Alla helgons blodiga natt 6 hade blivit en invecklad apparat med keltiska symboler, sekter och förbannelser. Den krävde att publiken höll reda på tre filmers interna logik för att alls hänga med.
H20 löste det genom att kapa. Tidslinjen går rakt från Alla helgons blodiga natt från 1978 fram till 1998, och allt som ligger däremellan lämnas utanför.
Enda undantaget är Alla helgons blodiga natt 2 från 1981, som utspelar sig samma natt som originalet och därför hör till samma berättelse.
Michael Myers är återigen bara en man som inte går att stoppa, utan förklaringsmodell och utan mytologi.
Det är ett djärvt grepp för en franchise att göra mot sig själv, och det är samma manöver som senare skulle upprepas i serien mer än en gång.
Vinsten är uppenbar när man ser filmen. Den behöver inte förklara någonting. Den kan i stället handla om en enda sak: vad som hände med Laurie Strode under de tjugo åren.
Jamie Lee Curtis kom tillbaka, John Carpenter gjorde det inte
Jamie Lee Curtis hade inte spelat Laurie Strode sedan 1981. Idén att göra en jubileumsfilm till tjugoårsdagen kom från henne, och hon var djupt involverad i vem som skulle göra den.
Det var Curtis som rekommenderade Steve Miner som regissör. De hade arbetat ihop tidigare, och producenten Malek Akkad har bekräftat att hennes åsikt var avgörande för valet.
John Carpenter, som regisserade och komponerade originalfilmen, var faktiskt påtänkt först. Han tackade preliminärt ja men begärde tio miljoner dollar, en summa han menade att han hade rätt till efter hur lite han tjänade på originalfilmen i förhållande till vad den drog in. Producenten Moustapha Akkad sade nej, och Carpenter lämnade projektet.
Det är en av seriens mest omtalade om-scenarier. Hur hade en Carpenter-regisserad återkomst sett ut? Ingen vet, men prislappen på tio miljoner säger ganska mycket om hur han såg på sitt eget arv vid den tidpunkten.
Scream-effekten och Kevin Williamsons osynliga avtryck
Man ska förstå H20 i sitt sammanhang. Wes Cravens Scream kom 1996 och gjorde slasherfilmen kommersiellt gångbar igen efter nästan ett decennium i frysboxen.
Manuset skrevs av Robert Zappia och Matt Greenberg, men Kevin Williamson, mannen bakom Scream, gick in och skrev om dialog och gjorde ändringar i strukturen. Han står inte i eftertexterna för det arbetet.
Avtrycket hörs. Karaktärerna i H20 pratar snabbare och smartare än i någon tidigare Halloween-film, och tonen är märkbart mer självmedveten.
Musiken drar åt samma håll, fast av mindre trevliga skäl. John Ottman skrev filmens originalmusik, men i efterproduktionen krävde Bob Weinstein förändringar, och delar av Ottmans arbete kompletterades med stycken ur Marco Beltramis musik till Scream-filmerna och Mimic. Ottman har i intervjuer varit tydlig med att han inte var nöjd med det.
Rollistan i Halloween H20
Jamie Lee Curtis som Laurie Strode, numera Keri Tate
Laurie lever under nytt namn som rektor på en privatskola i Kalifornien. Det är Curtis tredje film i serien och den första på sjutton år.
Josh Hartnett som John Tate
Lauries son. Det här är Hartnetts filmdebut, två år innan han slog igenom brett.
Michelle Williams som Molly Cartwell
Williams var vid inspelningen mest känd från tv och skulle senare bli en av sin generations mest hyllade skådespelare.
Adam Arkin som Will Brennan
Skolans psykolog och Keris pojkvän.
LL Cool J som Ronny Jones
Skolans vakt, som ägnar arbetstiden åt att skriva på en roman.
Janet Leigh som Norma Watson
Curtis egen mor, och stjärnan i Psycho från 1960. Produktionen tog fram samma Ford-modell från 1957 som syns i Psycho till hennes scen. Det är ett filmhistoriskt blinkande som fungerar även för den som inte fattar referensen.
Chris Durand som Michael Myers
Masken som byttes mitt under inspelningen
En av de mer bekanta invändningarna mot H20 handlar om Michael Myers ansikte, och den har en konkret produktionsförklaring.
Tre masker användes under inspelningen, varav en var en avgjutning av masken från sexan. Miner hade testat alla seriens tidigare masker och valt en, men efter klagomål på hur den såg ut i bild byttes den ut mitt under huvudinspelningen. Chris Durand, som bar den, har berättat att bytet kom som en överraskning för alla inblandade.
Konsekvensen blev omtagningar av framför allt närbilder. En scen gick inte att spela in igen, och den fick i stället en bildruta-för-bildruta-ersättning i CGI. Resultatet är en av de tidigaste digitalt fixade maskerna i genren, och den sticker ut på ett sätt som inte var meningen.
Alla helgons blodiga natt – 20 år senare: den svenska titeln
Här finns en detalj som är lätt att missa om man bara känner till den engelska titeln.
Filmen fick svensk biopremiär den 6 november 1998, tre månader efter den amerikanska. Distributör var Svensk Filmindustri, och på video gavs den ut av Scanbox. Åldersgränsen sattes till 15 år.
Den svenska titeln blev Alla helgons blodiga natt – 20 år senare. Det betyder att sjuan knöts tillbaka till seriens svenska namn, trots att originaltiteln bytt riktning helt och lämnat ordet Halloween bakom sig. Svenska distributörer valde alltså kontinuitet där den amerikanska marknadsföringen valde nystart.
Just den titeln har blivit en förvirringskälla i efterhand. Söker man på Halloween H20 hittar man en film som i Sverige heter något helt annat, och som dessutom marknadsfördes som del sju i en serie där den svenska publiken hade sett filmerna under en helt annan titel.
Själva förkortningen H20 orsakade förresten samma problem internationellt. Arbetstiteln var Halloween 7: The Revenge of Laurie Strode, och när den byttes ut läste en del av publiken H20 som kemi i stället för som en markering av tjugo år.
Mottagandet: hyllad uppföljare, sval svensk kritik
Internationellt har H20 med åren fått rykte om sig att vara seriens bästa uppföljare. Recensionerna vid premiären var övervägande positiva, Curtis nominerades till en Saturn Award för sin insats, och filmen fick en nominering för bästa skräckfilm.
Den svenska kritiken var betydligt kyligare.
Michael Tapper skrev i tidskriften Filmhäftet att filmen var tämligen profillös och att den var resultatet av genomgripande omarbetningar som reducerade ett psykodrama till en standardslasher. Nöjesguidens recensent var ännu hårdare och beskrev filmen som trött och pliktskyldig.
Det är en intressant klyfta. Den amerikanska publiken såg en efterlängtad återkomst, medan svenska kritiker som följt serien sedan 1978 framför allt såg vad som hade slipats bort på vägen.
Båda har delvis rätt. H20 är stramare och bättre spelad än något annat i serien efter tvåan, och den är samtidigt märkbart mer försiktig. Filmen vill inte skrämma dig på det sätt originalfilmen ville. Den vill avsluta något.
Vill du se hela sammanhanget har vi en genomgång av klassiska skräckfilmer från 80-talet, där serien den tillhör var med och satte reglerna.
Var kan du se Halloween H20?
Streamingtjänsternas utbud förändras löpande, så den bästa källan för aktuell information om var filmen finns tillgänglig i Sverige just nu är aggregatortjänsten Vodeville, där alla streamingalternativ samlas på ett ställe och uppdateras kontinuerligt.