Innehåll i artikeln
Alla helgons blodiga natt 2 är den direkta fortsättningen på John Carpenters skräckklassiker från 1978, och den tar vid exakt där originalet slutade. Inget tidshopp, ingen ny uppstart. Nedan går vi igenom handlingen, rollistan och bråket mellan Carpenter och regissören Rick Rosenthal om hur filmen egentligen skulle klippas.
Tvåan fortsätter natten som Alla helgons blodiga natt lämnade halvvägs. Året därpå gjorde Alla helgons blodiga natt 3 något helt annat med serien.
| Fält | Information |
|---|---|
| Originaltitel | Halloween II |
| År | 1981 |
| Regissör | Rick Rosenthal |
| Manus | John Carpenter och Debra Hill |
| Producenter | Debra Hill och John Carpenter |
| Exekutiva producenter | Moustapha Akkad, Irwin Yablans och Joseph Wolf |
| Produktionsbolag | Dino De Laurentiis Corporation |
| Huvudroller | Jamie Lee Curtis, Donald Pleasence, Dick Warlock |
| Budget | 2 500 000 dollar |
| Biointäkter | 25 500 000 dollar |
| Genre | Skräck / slasher |
| Inspelning | April–maj 1981, ca sex veckor |
Vad händer i Alla helgons blodiga natt 2?
Berättelsen fortsätter direkt in i natten den 31 oktober i Haddonfield, Illinois. Inga timmar har gått, inga platser har bytts. Du kliver rakt in i samma skräck.
Laurie Strode, spelad av Jamie Lee Curtis, förs till Haddonfield Memorial Hospital efter händelserna i ettan. Det är sjukhusmiljön som dominerar hela filmen. Sterila korridorer, halvtomma avdelningar, låg bemanning mitt i natten. Ett geografiskt byte som ger filmen en ny, instängd känsla.
Donald Pleasence återvänder som Dr. Loomis, den obsessivt beslutsamma psykiatern som rör sig genom Haddonfield tillsammans med polisen i sin fortsatta jakt. Och Michael Myers är fortfarande på fri fot.
Taglinen “More of the night he came home” sätter fingret på vad studion ville ha: inte en ny berättelse, utan en förlängning av det som redan fungerat. I princip samtliga överlevande karaktärer från originalet är tillbaka, och atmosfären dras medvetet mot samma känslomässiga territorium.
En sak är värd att reda ut direkt, eftersom den är den vanligaste källan till förvirring kring just den här filmen. Det finns också en Halloween II från 2009, regisserad av Rob Zombie. Den är uppföljaren till Zombies egen nyinspelning från 2007 och har ingenting med 1981 års film att göra bortsett från originaltiteln. Hamnar du på information om 2009 års version när du googlar läser du om en helt annan film.
Rollistan i Alla helgons blodiga natt 2
Ensemblen är intressantare än filmens rykte antyder. Här finns en filmdebuterande komiker som senare fyllde biograferna, en stuntman som samtidigt bar masken, och ett par som gifte sig direkt efter inspelningen.
Jamie Lee Curtis som Laurie Strode
Curtis var tjugotvå år och hade klippt håret kort för andra jobb. För att matcha sitt utseende från 1978 fick hon bära peruk genom hela filmen.
Donald Pleasence som doktor Sam Loomis
Tillbaka från originalet. Pleasence kom att bära rollen i fem filmer totalt, vilket är fler än någon annan skådespelare i seriens historia.
Dick Warlock som Michael Myers
Warlock ersatte Nick Castle, som var på väg mot regissörsstolen. Vid sidan av masken var han filmens stuntkoordinator och spelade dessutom en av poliserna.
Hans egentliga karriär låg någon annanstans. Han var Kurt Russells personliga stuntdubbel i över tjugofem år och jobbade på filmer som Storeman i Kinakvarteren och Abyss. Enligt honom själv använde han samma mask som Castle burit i originalfilmen.
Och en detalj till: hans son Billy Warlock spelar Craig i samma film. Far och son i samma rollista.
Charles Cyphers som sheriff Leigh Brackett
En av John Carpenters återkommande skådespelare, med roller i bland annat Dimman och Flykten från New York. Han återvände till samma rollfigur fyrtio år senare i Halloween Kills. Cyphers avled i augusti 2024, 85 år gammal.
Lance Guest som ambulanssjukvårdaren Jimmy
Det här är hans filmdebut, och den ledde vidare på ett oväntat sätt. Två år senare fick han huvudrollen i The Last Starfighter, regisserad av Nick Castle. Alltså mannen som burit Michael Myers-masken i originalfilmen gav nykomlingen från tvåan hans genombrottsroll.
Nancy Stephens som sköterskan Marion Chambers
Stephens har spelat samma roll i fem Halloween-filmer, från 1978 ända till Halloween Kills. Under den här inspelningen träffade hon dessutom regissören Rick Rosenthal. De gifte sig i maj 1981, bara dagar efter att inspelningen avslutats.
Nancy Loomis som Annie Brackett
Hon arbetar också under namnet Nancy Kyes och är den enda person som medverkar i alla tre av seriens första filmer. Efter Hollywood blev hon skulptör och undervisade i teater på universitetsnivå.
Dana Carvey som Barry McNichol
Det här är filmdebuten för Carvey, långt innan Saturday Night Live och Wayne’s World. I den färdiga filmen har han inte en enda replik. Rollen var större i manuset han skrev på.
Anne-Marie Martin som Darcy Essmont
Den mest oväntade karriärsvängen i hela rollistan. Martin slutade så småningom med skådespeleriet, gifte sig med författaren Michael Crichton och skrev tillsammans med honom manuset till Twister.
Pamela Susan Shoop som sköterskan Karen
Dotter till Warner Bros-skådespelerskan Julie Bishop och testpiloten Clarence Shoop. Shoop flög spaningsuppdrag, alltså obeväpnade plan vars enda jobb var att fotografera fiendens ställningar inför ett anfall, och han gjorde det över Omaha Beach på D-dagen.
Shoop kom, liksom Leo Rossi, Ana Alicia och Gloria Gifford i samma film, från Rick Rosenthals egen skådespelarklass i Beverly Hills. En ovanligt stor del av ensemblen är alltså rekryterad ur ett och samma klassrum.
Konflikten bakom kameran – Carpenter mot Rosenthal
John Carpenter ville egentligen inte göra en uppföljare alls. Han hade visserligen skrivit manuset tillsammans med Debra Hill, men han har i intervjuer sagt att han tillbringade skrivperioden “salongsberusad hela arbetsveckan igenom”. Ett citat som säger en hel del om hans entusiasm för projektet. Regiuppdraget gick till Rick Rosenthal, men Carpenter var alltså djupt inblandad som manusförfattare och producent.
Problemet uppstod när Rosenthal levererade sitt klipp. Carpenter tyckte det var för återhållsamt, för lite blodigt. Inte kommersiellt gångbart nog i det slasherklimat som exploderat på marknaden sedan originalets genombrott 1978. Han gick in och klippte om filmen och lade till råare våldsinslag, mot Rosenthals vilja. Rosenthal har å sin sida hävdat att hans ursprungliga vision låg närmare originalets spänningsbygge än ren gore.
Det är en kreativ brytning som format den film du faktiskt ser när du sätter på den i dag.
Sjukhusets atmosfär och filmens skräckhantverk
Sjukhusmiljön är det som oftast lyfts fram när filmen diskuteras.
Den kliniska kylan, de tomma korridorerna, den svaga belysningen och det övergivna intrycket av ett sjukhus nattetid utan tillräckligt med folk är ett genuint effektivt grepp som internationell kritik lyft fram upprepade gånger. Det finns något specifikt obehagligt med en plats som borde vara trygg men inte är det.
Publiken kom direkt. Filmen gick in på förstaplatsen med 7,4 miljoner dollar sin första helg och slutade på 25,5 miljoner i Nordamerika, tio gånger budgeten.
Kritikerna var betydligt kyligare 1981. Roger Ebert kallade den ett fall från storhet som inte ens försöker göra originalet rättvisa. Kevin Thomas i Los Angeles Times skrev att den bara staplar lik på varandra. Alla var inte överens, Janet Maslin i New York Times tyckte tvärtom att den höll klass jämfört med annan slasher vid samma tid.
I dag ligger filmen på 34 procent på Rotten Tomatoes. Invändningen är sig lik genom åren, att tvåan omfamnar precis de slasherkonventioner som Carpenter bröt mot i ettan. Fler mord, mer grafiskt våld, mindre psykologi.
Se den om du vill ha resten av natten från 1978 och kan leva med att den är rakare och blodigare än originalet. Sett i sitt sammanhang är den ett tidstypiskt exempel på hur slashern förändrades under decenniet, något vi går igenom i vår genomgång av de bästa skräckfilmerna från 80-talet.
Tvåan i Sverige – fyra klipp i knivmordsscenerna
Statens biografbyrå granskade filmen den 2 februari 1982 och gjorde fyra klipp. Speltiden kortades med 57 sekunder.
Tre av de fyra gällde samma sak. Protokollet beskriver dem som försök till knivmord, och de kortades i stället för att strykas helt. Det fjärde klippet gällde en scen med en brinnande man. Samtliga motiverades med att materialet var förråande.
Jämfört med Alla helgons blodiga natt från 1978, som klarade sig med ett enda klipp, är det en tydlig skärpning. Och den fortsatte. Alla helgons blodiga natt 3 fick sex klipp året därpå.
Musiken – Carpenters tema i mörkare tappning
Musiken är en av de mer intressanta detaljerna om du följer filmens tillkomst.
Carpenters ikoniska originaltema är fortfarande kärnan i soundtracket, men det har arrangerats om och utökats av Carpenter tillsammans med kompositören Alan Howarth. Skillnaden är subtil men hörbar. Temat spelas nu på synthesizerorgel i stället för originalets piano, vilket ger det en tyngre och mörkare karaktär som matchar den råare våldsbilden.
Filmen innehåller också “Mr. Sandman” av The Chordettes från 1954, en vaggvisa mot bilder av det rakt motsatta. Greppet återkom senare i serien och har blivit ett av dess signaturdrag.
Var kan du se Alla helgons blodiga natt 2?
Streamingtjänsternas utbud förändras löpande, så den bästa källan för aktuell information om var filmen finns tillgänglig i Sverige just nu är aggregatortjänsten Vodeville, där alla streamingalternativ samlas på ett ställe och uppdateras kontinuerligt.
