Innehåll i artikeln
Terror på Elm Street 2 – uppföljaren som kom på ett år
Terror på Elm Street 2 – Freddys hämnd är den första uppföljaren till Terror på Elm Street från 1984, och hade biopremiär i USA 1985. Originaltiteln är A Nightmare on Elm Street 2: Freddy’s Revenge.
Filmen regisserades av Jack Sholder utifrån ett manus av David Chaskin, med Robert Shaye som producent och New Line Cinema som distributör. Budgeten uppgick till 3 miljoner dollar, och filmen drog in ungefär 30 miljoner dollar på bio, en tiofaldig avkastning som befäste Nightmare on Elm Street som en lönsam franchise. Speltiden är 87 minuter.
Uppföljaren till Terror på Elm Street, och den enda tidiga filmen i serien som gjordes helt utan Wes Craven. Terror på Elm Street 3 – Freddys återkomst tog sedan serien i en annan riktning.
Ekonomiskt var det alltså en succé. Det är ändå inte pengarna som gör filmen omtalad i dag.
Vad handlar filmen om?
Tonåringen Jesse Walsh och hans familj har precis flyttat in i ett hus på Elm Street, utan att ana något om adressens historia.
Snart börjar Jesse plågas av intensiva mardrömmar där Freddy Krueger dyker upp. Men det handlar inte bara om drömskräck. Freddy verkar ha en plan som går längre än att terrorisera Jesse i sömnen, och han vill använda Jesse som ett verktyg för att ta sig tillbaka till de levandes värld.
Jesses flickvän Lisa Webber och kompisen Ron Grady spelar centrala roller när situationen eskalerar. Hur långt Freddy kan nå, och vad det kostar Jesse och hans omgivning, är kärnan i filmens konflikt.
Rollistan i Terror på Elm Street 2 – Freddys hämnd (1985)
Ensemblen är liten, och de flesta i den stod i början av sina karriärer. Här är vilka de var och vad som hände sedan.
Mark Patton som Jesse Walsh
Jesse är filmens huvudperson, en 17-årig kille vars familj nyss har slagit sig ner på Elm Street. Patton har en särställning i serien. Han är den enda manliga skräckhjälten i en huvudroll i hela Nightmare on Elm Street, ett medvetet brott mot genrens final girl-tradition. Det var Pattons stora genombrott, och samtidigt hans sista huvudroll av den här storleken. Han lämnade filmbranschen några år senare och kom tillbaka först på 2000-talet.
Robert Englund som Freddy Krueger
Franchisens ikoniske antagonist, här i sin andra insats som mannen med klohandsken. Englund är filmens centrala hot, men hans faktiska skärmtid uppgår till bara 13 minuter. Det är den lägsta siffran i förhållande till karaktärens bärande funktion av alla filmer i serien. En kuriosa: Englund gör även en cameo i filmens öppningssekvens som bussförare, utan Freddy-makeup. Det är ett av de få tillfällena i hela franchisen där skådespelaren syns utan sin karaktärs igenkänningsbara yttre.
Kim Myers som Lisa Webber
Lisa är Jesses flickvän och en av de bärande karaktärerna i filmens konflikt. Myers castades delvis på grund av en påstådd likhet med Meryl Streep. Det säger något om vad New Line ville att filmen skulle utstråla, i en genre som sällan jämfördes med Oscarsgalan.
Robert Rusler som Ron Grady
Ron är Jesses kompis och en återkommande biroll som dyker upp i flera av filmens centrala scener.
Marshall Bell som Coach Schneider
Gymnastikläraren på Jesses skola. Bell är en rutinerad karaktärsskådespelare, och rollen som Coach Schneider har blivit en av de mest omskrivna i filmen.
Sydney Walsh som Kerry
En av de unga karaktärerna i Jesses umgängeskrets, med återkommande närvaro under filmens gång.
Clu Gulager och Hope Lange som Jesses föräldrar
Familjen Walsh, som utan kännedom om Elm Streets historia har slagit sig ner i ett hus som bär på ett tungt förflutet. Gulager och Lange är båda rutinerade skådespelare med långa karriärer bakom sig, och ger familjedramatiken en trovärdig förankring.
Varför vägrade Wes Craven medverka?
Det korta svaret: han ville aldrig att det här skulle bli en serie.
Wes Craven, som skapade originalfilmen från 1984, vägrade aktivt arbeta på uppföljaren. Anledningen var inte oenighet om budget eller kontrakt. Craven hade från början aldrig planerat Terror på Elm Street som starten på en pågående franchise. För honom var originalfilmen ett avslutat berättande.
Utöver det ogillade han den riktning manuset tog med hur Freddy används i berättelsen. Detaljerna kring den konflikten är välkänd filmhistoria, men det räcker att konstatera att Craven höll fast vid sin ståndpunkt.
Producent Robert Shaye och New Line Cinema valde att gå vidare ändå, och Jack Sholder tog över regissörsstolen. Sholder hade tidigare gjort Alone in the Dark (1982) och var ett relativt nytt namn inom genren vid det här laget.
Det är ett av de mer kända bakomliggande dramana i hela Nightmare-franchisens historia, och det förklarar varför del 2 känns påtagligt annorlunda i ton jämfört med originalfilmen.
Produktionsfakta och tillkomsthistoria
Budgeten på 3 miljoner dollar var en uppgång från originalfilmens ungefär 1,8 miljoner, vilket märks i ett något mer polerat produktionsvärde. Manuset skrevs av David Chaskin, och Robert Shaye drev projektet framåt hos New Line Cinema trots skaparens frånvaro.
Filmen hade biopremiär 1985 och drog in 30 miljoner dollar, ett resultat som inte lämnade något tvivel om att Freddy Krueger var här för att stanna. För New Line Cinema var Nightmare on Elm Street vid det här laget bokstavligen bolagets livsnerv, och en uppföljare var aldrig ett konstnärligt beslut utan ett affärsmässigt faktum.
Tvåan i Sverige – åtta klipp och nästan fem minuter bort
Statens biografbyrå granskade filmen den 23 februari 1987 och gjorde åtta klipp. Speltiden kortades från 1 timme 25 minuter och 53 sekunder till 1 timme och 21 minuter, alltså fyra minuter och 53 sekunder bort.
Klippen motiverades genomgående med att materialet var förråande, och protokollets egna beskrivningar är kortfattade till gränsen: hot mot flickor, våld mot män, en förvandling, en likbild. Det längsta enskilda ingreppet var på nästan två minuter.
Det placerar tvåan mitt emellan seriens ytterligheter. Originalfilmen hade släppts igenom helt utan klipp två år tidigare, och trean skulle totalförbjudas två gånger bara några månader senare.
Så togs filmen emot 1985, och var den står i dag
Recensenterna var oense redan från start. New York Times var positiv. People kallade den en tråkig och humorlös röra. Sammantaget lutade det åt det negativa hållet, och av alla Nightmare-filmerna var det den här som fick mest stryk av samtidens kritiker.
Publiken tyckte något annat. 30 miljoner dollar på en budget om 3 gjorde filmen till en av New Lines säkraste affärer dittills, och frågan om det skulle bli fler Freddy-filmer var avgjord i och med den.
I dag ligger filmen på 43 procent på Rotten Tomatoes. Det är ett samlat betyg som räknar in både dåtidens recensioner och senare omvärderingar, alltså inte samma sak som hur den togs emot 1985. Den har fått en egen publik med åren och diskuteras mer nu än den gjorde då.
Se den om du vill förstå hur serien såg ut innan den hittade sin form. Är du ute efter Freddy i högform finns det starkare filmer i serien, och trean är den de flesta börjar med.
Unik plats i Nightmare on Elm Street-serien
Terror på Elm Street 2 har ett par särdrag som ingen annan film i serien har.
Den tradition filmen bryter mot går tillbaka till slasherns egen historia, till Motorsågsmassakern 1974 och till Carpenters original fyra år senare. Det här är den enda filmen i hela serien med en manlig huvudroll. Freddy Kruegers skärmtid på 13 minuter är den lägsta i franchisen, trots att det är han filmen vilar på. Och det är den enda tidiga uppföljaren utan Wes Cravens inblandning, vilket märks direkt för den som känner serien.
Var kan man se Terror på Elm Street 2 – Freddys hämnd?
Streamingtjänsternas utbud förändras löpande, så den bästa källan för aktuell information om var filmen finns tillgänglig i Sverige just nu är aggregatortjänsten Vodeville, där alla streamingalternativ samlas på ett ställe och uppdateras kontinuerligt.
Vill du se var tvåan passar in i det större sammanhanget finns hela decenniet samlat i vår genomgång av 80-talets bästa skräckfilmer.