Innehåll i artikeln

I juli 1980 granskade Statens biografbyrå en amerikansk skräckfilm som ingen i Sverige hade hört talas om. De klippte bort fyra scener. Vad som redan hade hänt med filmen innan den ens lämnades in står som en anteckning längst ned på beslutet.

Fredagen den 13:e blev ändå en av åttiotalets mest inflytelserika skräckfilmer. Den skapade en mall som höll i tio år, en av filmhistoriens mest sålda skräckikoner och tio uppföljare. Och den började med en annons för en film som inte fanns.

Snabbfakta om Fredagen den 13:e
Originaltitel Friday the 13th
År 1980
Regissör Sean S. Cunningham
Manus Victor Miller
Premiär (USA) 9 maj 1980
Budget 550 000 dollar
Intäkter (världen) 59,8 miljoner dollar
Granskad i Sverige 29 juli 1980, från 15 år efter fyra klipp

Annonsen som kom före filmen

Sean S. Cunningham hade ingen film. Han hade en titel.

I början av 1979 köpte han en annons i branschtidningen Variety där han presenterade Fredagen den 13:e som ett kommande projekt. Manusförfattaren Victor Miller höll fortfarande på att skriva. Det fanns inget manus, ingen ensemble och inga pengar. Cunningham ville se om titeln bet, och om någon hörde av sig.

Greppet var inte bara marknadsföring. Det var ett sätt att pröva om idén var värd att finansiera innan han lade en krona på den, och det säger något om hur den amerikanska lågbudgetskräcken fungerade vid decennieskiftet. Titeln var produkten. Filmen kom sedan.

Filmen gjordes för 550 000 dollar och spelades in i Warren County i New Jersey under hösten 1979, på ett riktigt scoutläger som heter Camp No-Be-Bo-Sco och som fortfarande drivs som scoutläger. Sedan hände det som ingen räknat med. Paramount, Warner Bros och United Artists började bjuda mot varandra om rättigheterna, och Paramount betalade 1,5 miljoner dollar för att få distribuera filmen i USA och Kanada. Nästan tre gånger vad hela filmen hade kostat att göra, betalt innan en enda biljett var såld.

Det slutade med 59,8 miljoner dollar världen över. Enligt Nationalbiblioteket i Skottland hade filmen tjänat in sin budget tio gånger om redan efter premiärhelgen.

Jason Voorhees roll i Fredagen den 13:e

Här finns det en sak värd att reda ut, för den är den vanligaste missuppfattningen om hela serien.

Om du tänker på Jason Voorhees så tänker du förmodligen på en storvuxen gestalt i hockeymask med machete. Den bilden finns inte i filmen från 1980. Hockeymasken dyker upp först i Fredagen den 13:e del 3 från 1982. I tvåan från 1981 bär gestalten en säck över huvudet med ett hål för ögat. Och i originalet fungerar filmen på ett helt annat sätt än ryktet säger.

Cunningham har själv beskrivit skiftet i efterhand, och han lät inte odelat entusiastisk:

“Jag fattade det bara inte. Fredagen den 13:e var verklighetsbaserad. När du lägger till Jason som en machetesvingande figur går du över till en mytologisk bas.”

Originalet är alltså inte den film som senare gjorde Jason till varumärke. Det är en betydligt mer nedtonad historia om ett sommarläger som ska öppna igen, och den bygger sin spänning på annat än en igenkännlig ikon. Vill man förstå varför serien blev vad den blev är det ordningen som är poängen: figuren växte fram över tre filmer, den fanns inte färdig från början. Hela den utvecklingen, och de tio personer som burit masken genom serien, har vi samlat i vår genomgång av Jason Voorhees.

Rollistan i Fredagen den 13:e

Ensemblen bestod nästan uteslutande av okända skådespelare, med ett undantag som blev en av åttiotalets mest berättade Hollywoodhistorier.

Betsy Palmer var det stora namnet i produktionen, och hon ville inte vara där. Palmer var en etablerad amerikansk tv-stjärna sedan femtiotalet, med roller i Playhouse 90 och Studio One och en Broadwaykarriär bakom sig. Hon läste manuset och kallade det, enligt Fox News, “a piece of dreck”, ungefär ett stycke skräp. Hennes egen sammanfattning av saken var att ingen någonsin skulle få se den. Anledningen till att hon tackade ja var att hennes Mercedes hade gått sönder på motorvägen i Connecticut och att hon behövde en ny bil. Gaget låg på 10 000 dollar. Hon köpte en Volkswagen Scirocco.

Adrienne King spelar Alice Hardy och bär filmen. Rollen som den unga kvinna som blir kvar när allt annat rasar var vid det här laget på väg att bli en egen figur i skräckfilmen, den så kallade final girl, och King är en av de tidiga.

Kevin Bacon spelar Jack Burrell. Det här är en av hans allra första filmroller, gjord flera år innan Footloose gjorde honom till namn, och den är fortfarande den enda anledningen till att en del moderna tittare över huvud taget sätter på originalet.

Harry Crosby spelar Bill Brown. Han är son till Bing Crosby, sångaren som gjorde White Christmas, vilket ger en märklig koppling mellan amerikansk julsentimentalitet och ett sommarläger i New Jersey.

Jeannine Taylor som Marcie Stanler, Laurie Bartram som Brenda Jones, Mark Nelson som Ned Rubenstein och Robbi Morgan som Annie Phillips fyller ut lägerpersonalen. Specialeffekterna gjordes av Tom Savini, som redan hade arbetat med George A. Romero och som under åttiotalet blev en av de mest anlitade i branschen.

Så klipptes Fredagen den 13:e i Sverige

Det här är den svenska delen av historien, och den finns bevarad i Statens biografbyrås eget granskningsregister.

Filmen granskades den 29 juli 1980 under diarienummer 599/80. Beslutet blev att den fick visas från 15 år, men bara efter fyra klipp. Motiveringen var densamma för alla fyra, och den är formulerad på det myndighetssvenska som var byråns standard vid den här tiden: scenerna ansågs “förråande och skadligt upphetsande”.

De fyra klippen var:

  • En bild av en död kvinna, två sekunder, utgick helt.
  • En scen med en död, blodig kvinna, sju sekunder, kortades ned.
  • En scen med en död, hängande man, sju sekunder, utgick helt.
  • Ett handgemäng i filmens upplösning, tretton sekunder, kortades ned. Det var det längsta ingreppet, och det som gjordes närmast slutet.

Sammanlagt blev filmen 28 sekunder kortare. Från en timme, 34 minuter och 17 sekunder till en timme, 33 minuter och 49 sekunder.

Men det intressanta står i granskarnas egen notering längst ned på beslutet: “Klippt innan granskningen av distributören.” Den svenska distributören hade alltså redan gått igenom filmen och tagit bort material på egen hand, innan den lämnades in till myndigheten. Biografbyrån klippte sedan fyra scener till, ovanpå det.

Jämfört med hur det gick för andra titlar var det milt. Motorsågsmassakern var vid det laget på väg mot ett totalförbud i Sverige som skulle stå sig i årtionden, och flera av de filmer som följde i Fredagen den 13:e-serien stoppades helt. Trean förbjöds två gånger innan en kraftigt nedkortad version släpptes igenom 1985.

Historien fick dessutom en efterspel som är svårt att slå. När videoversionen granskades om den 13 augusti 1997 blev det noll klipp. Myndigheten godkände den orörd från 15 år. Men i samma beslut står granskarens anteckning: “Nedklippt även av distributören.” Filmen hade inget kvar att klippa. Svenskarna som hyrde den på video under nittiotalet såg alltså inte heller originalversionen.

En detalj till från 1997 års beslut: det är där filmen för första gången heter Fredagen den 13:e del 1 i svenska handlingar. Originalet fick sitt delnummer i efterhand, när serien redan var åtta filmer lång.

Hur Fredagen den 13:e togs emot

Kritikerna var inte förtjusta. De var fientliga.

Gene Siskel på Chicago Tribune gick längst. Han bestämde sig för att avslöja hela filmens upplösning i sin recension, som ett sätt att avskräcka läsare från att gå och se den, och han skrev rakt ut att det var därför han gjorde det. Recensionen avslutades med ett omdöme om regissören som citerats sedan dess: Cunningham var enligt Siskel “one of the most despicable creatures ever to infest the movie business”, ungefär en av de mest föraktliga varelser som någonsin infekterat filmbranschen.

Publiken brydde sig inte. Filmen drog in sin budget tio gånger om på premiärhelgen, blev en av 1980 års mest lönsamma amerikanska filmer och startade en serie på tio uppföljare plus en nyinspelning. Att recensionerna var förödande verkar snarast ha hjälpt.

I dag ligger den på 71 procent hos Rotten Tomatoes, baserat på 68 recensioner. Det är en helt annan siffra än den samtida mottagningen antyder, och skillnaden säger något om hur genren har omvärderats. En film som betraktades som ett tecken på moraliskt förfall 1980 läses i dag som en formmässigt kompetent lågbudgetproduktion som gjorde exakt vad den föresatte sig.

Se den om du är nyfiken på var slashermallen kommer ifrån och vill ha originalet snarare än ikonen. Väntar du dig hockeymask och machete kommer du att bli förvånad, och det är egentligen den bästa anledningen att börja här.

Streamingtjänsternas utbud förändras löpande, så den bästa källan för aktuell information om var filmen finns tillgänglig i Sverige just nu är aggregatortjänsten Vodeville, där alla streamingalternativ samlas på ett ställe och uppdateras kontinuerligt.

Fredagen den 13:e del 1 och filmerna som följde

Här börjar serien. Uppföljaren Fredagen den 13:e del 2 kom redan året därpå.

Originalet från 1980 är alltså del 1 av tolv filmer, om man räknar nyinspelningen från 2009. Hela serien går att se i rak följd, till skillnad från många jämnåriga skräckserier, och vi har listat Fredagen den 13:e-filmerna i ordning med det svenska släppåret för varje del. Uppföljaren kom redan året därpå, och sedan rullade det på i ungefär ett år mellan varje film genom hela åttiotalet.

Serien är också ett av de tydligaste exemplen på hur den amerikanska slashern förändrades under decenniet, från nedtonad spänning till renodlad ikonproduktion. Den utvecklingen går vi igenom mer utförligt i vår genomgång av de bästa skräckfilmerna från 80-talet, där filmen står bredvid de titlar den både lånade från och gav upphov till.

Den viktigaste av dem är Alla helgons blodiga natt från 1978. Cunningham och Miller har aldrig varit särskilt hemlighetsfulla om att den var utgångspunkten, och likheterna i uppbyggnad är svåra att missa. Skillnaden är att där John Carpenters film byggde på antydan byggde Fredagen den 13:e på effekter, och det var den vägen genren sedan valde.

Alla filmer i Fredagen den 13:e-serien

Hur serien hänger ihop, och vilka filmer som aldrig kom till Sverige, reder vi ut i Fredagen den 13:e-filmerna i ordning. Här är filmerna i den ordning de kom.

  1. Fredagen den 13:e (1980)
  2. Fredagen den 13:e del 2 (1981)
  3. Fredagen den 13:e del 3 (1982)
  4. Fredagen den 13:e del 4 (1984)
  5. Fredagen den 13:e del 5 (1985)
  6. Fredagen den 13:e del 6 (1986)
  7. Fredagen den 13:e del 7 (1988)
  8. Fredagen den 13:e del 8 (1989)
  9. Jason goes to hell (1993)
  10. Jason X (2001)
  11. Freddy vs Jason (2003)
  12. Friday the 13th 2009