Innehåll i artikeln
Alla helgons blodiga natt 5 är en av de delar i Halloween-serien som folk ofta minns med en lätt rynka i pannan. Inte för att den är hopplös, utan för att den känns som att någon tagit ett pussel och lagt ihop det lite fel. Det finns en konkret förklaring till det, och den handlar om hur filmen faktiskt tillverkades.
Femman tar vid samma kväll som Alla helgons blodiga natt 4 slutade. Sedan gick sex år innan Alla helgons blodiga natt 6 svarade på cliffhangern.
| Fält | Information |
|---|---|
| Originaltitel | Halloween 5: The Revenge of Michael Myers |
| År | 1989 |
| Regissör | Dominique Othenin-Girard |
| Speltid | 96 minuter |
| Premiär | 13 oktober 1989 (USA) |
| Biointäkter | ca 11 miljoner dollar (USA) |
| Genre | Skräck / slasher |
Vad handlar Alla helgons blodiga natt 5 om?
Filmen tar vid exakt där Alla helgons blodiga natt 4 slutade, och den förutsätter den handlingsmässigt. Michael Myers, som mot alla odds överlevde händelserna i Haddonfield ett år tidigare, är tillbaka. Det är halloweennatten 1989, och han har bara ett mål.
I centrum av berättelsen står Jamie Lloyd, spelad av Danielle Harris. Till följd av traumat i föregående film är Jamie nu stum och inlagd på barnklinik. Det som gör henne till mer än bara ett offer är den psykiska förbindelsen hon delar med Michael, en förbindelse där hon kan känna hans närvaro och uppfatta hans känslor. Det är en genuint intressant premiss som driver filmens spänning framåt, åtminstone i dess bättre stunder.
Doktor Loomis återvänder, återigen spelad av Donald Pleasence, för att försöka stoppa Michael innan natten är slut. Berättelsen mynnar ut i ett öppet slut som lämnade biosalongen 1989 med fler frågor än svar.
Rollistan i Alla helgons blodiga natt 5
Danielle Harris som Jamie Lloyd är filmens obestridliga höjdpunkt. Att leverera en trovärdig och emotionellt komplex prestation utan ett enda replikord är svårt för en vuxen skådespelare. Harris gör det som barn. Det är hennes ögon, hennes kroppsspråk och hennes närvaro som håller filmen ihop i de stunder där manuset sviktar. Praktiskt taget varje recension av filmen, positiv eller negativ, lyfter fram henne som undantaget från kritiken.
Donald Pleasence som doktor Loomis har här tagit steget från beslutsam jägare till något som mer liknar en man i fritt fall. Han pressar Jamie och använder henne som ett redskap för att nå Michael, på ett sätt som är svårt att försvara moraliskt. Det ger Pleasences Loomis ett mörker som inte finns i de tidigare filmerna.
Mannen i Svart är filmens stora frågetecken. En mystisk figur klädd i svart dyker upp i bakgrunden och agerar med tydligt syfte, men filmen förklarar aldrig vem han är eller vad han vill. Han är inte ett slarv från filmens sida, även om det kan kännas så. Mer om det i nästa avsnitt.
Produktionskaos: filmen som spelades in utan färdigt manus
Här är det som sätter allt i ett annat ljus.
Halloween 5 fick grönt ljus nästan omedelbart efter att föregångaren visade sig bli en kassasuccé. Problemet var att den entusiasmen inte gav utrymme för något så grundläggande som ett färdigt manus. Produktionen stressades igång med tajta tidsramar och begränsad budget, och stora delar av berättelsen skrevs om under pågående inspelning.
Regissören Dominique Othenin-Girard, en schweizare utan tidigare erfarenhet av serien, valde sin egen väg med materialet. Det skapade spänningar och ledde till att delar av det ursprungliga konceptet skars ner eller förändrades längs vägen.
Det tydligaste offret för produktionskaoset var subploten kring den keltiska symbolen Thorn, som minimerades kraftigt i slutklippet. Det var den tråden som skulle ha gett Mannen i Svart ett sammanhang. Utan det materialet på plats står figuren kvar i bild utan förklaring, och en rad element i filmen hänger inte ihop.
Det förklarar också de tonala hoppen. Scener med skrikiga bifigurer och lättsamma partyscener kolliderar med seriösa och effektiva skräcksekvenser på ett sätt som skapar en konstig, obalanserad känsla. Det är inte resultatet av dåliga avsikter från dem bakom kameran, utan av ett manus som höll på att formas ända in i klipprummet.
Grundorsaken till att Alla helgons blodiga natt 5 känns spretig är alltså strukturell. Det är produktionsvillkoren, inte bristen på talang hos skådespelarna, som satt sina spår.
Cliffhangern som fick vänta i sex år
Det öppna slutet var inte ett slarv. Det var ett aktivt val i en produktionsmiljö där man utgick från att fortsättningen skulle komma snabbt.
Den kom inte. Det dröjde till 1995 innan nästa film nådde biograferna, och under de åren diskuterades många olika riktningar för serien. En kuriositet: Quentin Tarantino kontaktades av Miramax om att skriva del 6 och skissade muntligt på en idé där Michael ger sig ut på en mordresa längs Route 66. Han skrev aldrig något manus, och studion gick åt ett annat håll.
Sex år är lång tid att vänta på svaren på frågor en film ställt. Det är värt att se del 5 med den kontexten i åtanke: filmen är byggd som en halv berättelse, och den halvan visste den om.
Kritikermottagande och biointäkter
Mottagandet 1989 var kärvt. Kritikerna satte fingret på precis det som diskuterats ovan: rörig handling, halvfärdiga handlingstrådar och en tonal inkonsistens som gör det svårt att veta vad filmen vill vara.
Danielle Harris var konsekvent undantaget. Hennes prestation lyftes i så gott som varje recension som filmens ljuspunkt, och det med rätta.
Siffrorna berättar resten av historien. Filmen drog in ca 11 miljoner dollar i USA, det sämsta resultatet i serien fram till dess. På många marknader utanför USA gick den direkt till video snarare än bio.
Samtidigt vore det orättvist att avfärda filmen helt. Det finns enstaka skräcksekvenser som faktiskt fungerar, Harris-faktorn är verklig, och Pleasences Loomis bjuder på ett svåranalyserat mörker. Problemet är att de stunderna är omgivna av för mycket brus.
Sett med lite distans är det kanske det intressantaste med filmen: den är ett skolboksexempel på vad franchiseprodukter under press kan leda till. Hastproduktion, omskrivning under inspelning och bortklippt material är ett mönster som upprepas om och om igen i skräckfranchisernas historia, och den här filmen är ett av de mer välkända fallen. Det gör den intressant inte bara som skräckfilm utan som ett stycke filmhistoria, och som en påminnelse om hur snabbt förutsättningarna förändrades när boomen kring klassiska skräckfilmer från 80-talet började ebba ut.
Alla helgons blodiga natt 5 i Sverige – förbjuden i åtta år
I Sverige gick filmen inte direkt till video. Den gick ingenstans alls.
Den lämnades in till Statens biografbyrå för granskning, och den 24 oktober 1990 totalförbjöds den för offentlig visning. Statens filmgranskningsråd hade rekommenderat förbud, och myndigheten gick på den linjen med motiveringen att filmen var förråande.
Protokollet innehåller också en detalj som säger något om hur granskningen gick till. Filmen granskades otextad. De som fattade beslutet såg alltså den amerikanska versionen utan svensk text.
Förbudet stod sig i åtta år. Först den 17 november 1998 godkändes filmen, då utan ett enda klipp och med åldersgränsen 15 år. Sex dagar senare släpptes även Alla helgons blodiga natt 4 igenom, tio år efter sin amerikanska premiär.
Fyran och femman fick alltså båda vänta till 1998 innan de kunde visas lagligt i Sverige. Under hela den period då serien var som mest omtalad var de två delarna svarta hål i den svenska Halloween-historien.
Är Alla helgons blodiga natt 5 värd att se?
Ärligt svar: det beror på vad du vill ha ut av den.
Som fristående skräckfilm är den ojämn, och den hör inte till seriens starka delar. Går du in med förväntningen att få en välberättad historia kommer du att bli besviken.
Men filmen blir märkbart mer begriplig när man känner till produktionshistorien. Då ser man vad den faktiskt är: ett manus som försöker bära mer än det mäktar med, en barnskådespelerska som levererar mer än filmen förtjänar, och en berättelse som medvetet lämnades halv.
Alla helgons blodiga natt 5 känns rörig för att den faktiskt var det, producerad under kaos, med ett manus som skrevs om i farten och material som inte fick det utrymme det behövde. Med den insikten i bagaget är den enklare att möta på sina egna villkor.
Var kan du se Alla helgons blodiga natt 5?
Streamingtjänsternas utbud förändras löpande, så den bästa källan för aktuell information om var filmen finns tillgänglig i Sverige just nu är aggregatortjänsten Vodeville, där alla streamingalternativ samlas på ett ställe och uppdateras kontinuerligt.